Är det tänkbart att psykiatrisk sjuklighet Svenska föreningen för lösningsfokuserad korttidsterapi
och Södra Sveriges förening för systemisk terapi och familjeterapi organiserade
den 8 november 2013 en diskussionsdag med Robert Whitaker och Elias Eriksson,
professor i farmakologi vid Göteborgs universitet, med Herman Holm, psykiatriker
i Malmö, som moderator. Mårten Gerle från socialstyrelsen och Lars Joelsson från
barnpsykiatriska föreningen berättade om respektive organisations syn på de
frågor som aktualiserades av Whitaker.
Vårt intresse för Whitaker och hans massiva kritik av psykofarmakaindustrin och psykofarmakaförskriv-ningen, psykiatriseringen av ”livsproblem” och glidningen i psykiatrisk diagnostik, hade väckts av hans bok Anatomy of an epidemic, men vi ville göra något annorlunda än bara instämma i kritiken och polariseringen och försöka få till stånd en mer nyanserad diskussion kring de frågor som Whitaker tar upp i sin bok. Vi lyckades få med Elias Eriksson, som var ordentligt påläst.
Intresset för dagen var överraskande stort trots att Whitaker kom från Köpenhamn dagen innan där 250 personer deltog. Uppenbarligen var det många som gärna ville höra fler sidor av diskussionen.
Whitaker fick inleda dagen med 45 minuters sammanfattning av sin kritik mot det psykiatriska etablissemanget i USA; hur ”den psykiatriska epidemin” byggts upp sedan mitten på 1980-talet och hur det faktiskt eskalerar med vidare diagnosbegrepp på grund av förändringar av diagnoskriterierna (utveckling???), så att fler människor kan passa in och fås att äta psykofarmaka. Han beskriver en ohelig allians mellan läkemedelsindustrin, psykiatrikerna och forskarna, som i många fall ter sig helt köpta av industrin. Kritiska röster tystas på mer eller mindre subtila sätt. Han föreföll rätt övertygad om att psykofarmaka skapar psykiatriska problem över tid, och att ökningen av antalet människor med psykisk ohälsa är starkt relaterad till psykofarmakakonsumtion.
Eriksson, som också fick 45 minuter, ägnade i stort sett sitt anförande åt massiv kritik av Whitakers datainsamling, pekade på felcitat och menade som helhet att Whitakers bok var fylld av felaktigheter och närmast att betrakta som en antipsykiatrisk inlaga, där patienterna skulle komma att skadas om de tog boken allvarligt. Framför allt menade Eriksson att Whitakers beskrivning av biverkningar var missvisande, speciellt vad gällde suicidalitet. Detta exemplifierades av de siffror vi har från Sverige, där suicid bland ungdomar faktiskt sjunkit de senaste åren trots ökad SSRI-förskrivning. Han menade att SSRI och centralstimulantia inte skapar nya problem och att den ökning vi ser av patienter har en helt annan och mer komplex bakgrund. Han menade att Whitakers analys är en dålig förenkling, som inte har något med vetenskap att göra.
I utbytet mellan de två framkom dock att det fanns mycket som man var överens om – överförskrivning av såväl SSRI som neuroleptika (antipsykotika), multifarmakologi, dålig uppföljning eller ingen uppföljning överhuvudtaget. Eriksson tyckte också att såväl SSRI som antipsykotika skulle förskrivas av psykiatriker och inte av allmänläkare efter 20 minuters samtal.
Lars Joelsson, som kliniker, pekade bland annat på den andra sidan – underdiagnostik med avsaknad av farmakologisk behandling , trots väl genomförd utredning.
Det var glädjande många som kom och från många olika organisationer: socialtjänsten, psykiatrin, privata vårdgivare, personliga ombud och representanter för brukarorganisationer. Jag fick intryck av att många var väldigt nöjda och fick med sig en mer nyanserad och komplex bild som resultat av dagen.
Ulf Korman,
ordförande i Södra Sveriges förening för systemisk terapi och familjeterapi
Robert
Whitaker är vetenskapsjournalist och författare. Han har vunnit många
utmärkelser för sin undersökande journalistik och bland annat varit nominerad
till Pulitzerpriset.
Hans senaste bok, The Anatomy of an Epidemic, har väckt
mycket uppmärksamhet. Boken är en kritisk analys av skillnaden mellan det reella
kunskapsläget vad gäller mediciner och den information som når patienterna och
doktorerna. Särskilt betonar Whitaker i den här boken att riskerna med
psykiatrisk medicinering är kraftigt nedtonade och borde tas på mycket större
allvar. Han framför också hypotesen att den nuvarande epidemin av psykiatrisk
sjuklighet kan vara medicininducerad.
Elias Eriksson är sedan 2001 professor i farmakologi vid
Göteborgs universitet. Han är en internationellt välrenommerad forskare med en
mängd publikationer inom det neurofarmakologiska området, och deltar ofta i
nationella och internationella symposier. Vi är väldigt glada för att Eriksson
valt att vara med som en kritisk motpol till Whitaker.
Lars Joelsson är barnpsykiatriker och ordförande i
Svenska Barnpsykiariska föreningen och kommer att berätta om var Barnpsykiatrin
står i frågorna kring barn och psykofarmaka.
Mårten Gerle, som arbetat länge som vuxenpsykiatriker,
kommer att berätta om Socialstyrelsens policy i dessa frågor.
Herman Holm är psykiatriker och har varit chef för
psykiatrin i Malmö under flera år.
Han har under senare år arbetat med en nationell inventering av all slutenvård
inom psykiatrin samt också i det nationella projektet Bättre Vård – Mindre Tvång.
Han innehar en överläkartjänst inom Psykiatri Skåne.
Hur ska vi som arbetar med människor (varav många använder mediciner) förhålla
oss ?
Vad säger egentligen forskningen om teorin att mycket av psykisk ohälsa skapas
av obalans mellan dopamin och serotonin. Vad finns det för hållpunkter att
långtidsanvänding av exempelvis SSRI och antipsykotika kan ge upphov till
irreversibla förändringar som gör det svårt att sluta medicinera. Detta är
exempel på områden som kommer att diskuteras under dagen.
Arrangemanget organiserades av Södra Sveriges förening för systemisk terapi och familjeterapi och Svenska föreningen för lösningsfokus.
