Familjeterapiföreningen i Västra Sverige – ftfvs

Kartan och Verkligheten, Olja på duk, Gunnel Nirving Lönnroth

Presentationer

Evidensens många ansikten

Det finns ingen tvekan om att evidensbasering behövs: Mycket användbar kunskap kommer aldrig – eller med alltför stor fördröjning – patienter, brukare eller elever till godo. Samtidigt visar arbetet med evidensbasering de senaste åren på grundläggande problem. En viss ensidig kunskapssyn har ställt till det i många verksamheter. Går det att öka lärandet i verksamheter utan att förenkla bort komplexiteterna?

I detta pass inleder Morten Sager med en kortare föreläsning om problemet med antaganden om att det som fungerat där oproblematiskt kommer att fungera här. Onödiga problem uppstår när förändringsaktörer bortser från skillnader mellan olika verkligheter inom en verksamhet. För att fullt ut realisera potentialen i evidensbasering behöver en verksamhets skilda fokus, ideal, rutiner och kulturer beaktas och översättas.

Morten Sager är forskare och universitetslektor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Han har under många år forskat kring evidensbasering, vilket bland annat ledde fram till antologin Evidensens många ansikten: evidensbaserad praktik i praktiken (2011, Arkiv förlag). Morten ansvarar fören masterutbildning inom evidensbasering som utvecklats med stöd från en mängd kunskapsmyndigheter, såsom SBU, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket. De senaste åren har han lett flera projekt med systematiska översikter och kartläggningar inom framför allt folkhälsoområdet.
Foto: Monica Havström.

Att arbeta med evidensbaserade modeller i
familjearbete – vad kan det tillföra?

Med en nyanserad syn på evidensbaserad praktik i allmänhet och evidensbaserade modeller mer specifikt, är syftet med denna presentation att visa på möjligheter med EBP i praktiken, bortom top-down processer, bristande kunskap och felaktiga skäl till implementering.

Sara W Östnäs kommer i korthet att berätta om familjestödsmodellen Family Check Up och Föräldraskap i vardagen, båda evidensbaserade modeller från Oregon Social Learning center i USA. Dessa modeller är exempel på evidensbaserad praktik (EBP) i den fortsatta presentationen. Family Check Up och Föräldraskap i vardagen, togs till Göteborg av Utvecklingscentrum för barns psykiska hälsa i ett samarbete mellan Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad 2009. En randomiserad studie startade i november 2010 i samarbete med Karolinska Institutet. I dag har Utvecklingscentrum uppdrag att implementera modellerna med syfte att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga.

Sedan 2015 samfinansierar Utvecklingscentrum och Högskolan Väst en doktorandtjänst. Jennie Rydings forskning har fokus på familjebehandlare inom Socialtjänsten och deras lärande och kunskapsutveckling, mer specifikt i relation till användningen av reflektion och EBP. Viktiga faktorer och förutsättningar för det praktiska genomförandet står också i fokus så som t.ex. organisationens tillhandahållande av resurser och möjligheter.

I denna presentation kommer vi att dela med oss av både forskning, praktiska exempel och erfarenheter i relation till användningen av EBP och manualbaserade modeller. Fördomar och frågeställningar kommer att prövas och diskuteras mot forskningsresultat och erfarenheter. Är EBP förenligt med det sociala arbetets värderingar? Vilka uppfattningar och erfarenheter finns hos verksamma behandlare? Vilka fördelar respektive nackdelar kan finnas i att arbeta evidensbaserat? Tillsammans önskar vi skapa en diskussion kring EBP som förhoppningsvis kan bidra med ytterligare en pusselbit i förståelsen av hur EBP kan utvecklas och komma till konstruktiv användning i praktiken.

Att vara systemisk och bli systematisk

Vad blir hjälpsamt att ha med sig från den kliniska verkligheten till en doktorandtjänst och vice versa? I det barnpsykiatriska arbetet har Tua mött många våldsutsatta barn, ungdomar och föräldrar. I sitt avhandlingsarbete fortsätter hon att studera hur barn och ungdomar upplever samtal om sina erfarenheter. Hon intervjuar också personal om hur de upplever att arbeta med frågan om våld i familjen.

Tua Hassling är socionom, leg. psykoterapeut och har sin anställning på BUP Gamlestaden och är inom ramen för sin tjänst också doktorand vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

En pall med bara ett eller två ben blir rätt vinglig

I seminariet lyfter Anna, Therése och Ulf skillnaden mellan evidensbaserade metoder och en evidensbaserad praktik (EBP), d.v.s. att även brukarperspektivet och den professionella erfarenheten/expertisen får ta sin plats. Utöver detta diskuteras även behovet av en praktikbaserad evidens (PBE).

Anna Melke är forskare vid Göteborgsregionens forsknings- och utvecklingsavdelning, FoU i Väst. I uppdragen möter hon framförallt verksamheter som arbetar med barn och unga inom vård, skola och socialtjänst.

Therése Wissö arbetar som lärare och forskare vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Hon är socionom med bakgrund i den sociala barnavården och detta är nu hennes främsta forskningsfält.

Ulf Axberg är docent i klinisk psykologi på psykologiska institutionen vid Göteborgs Universitet, han är också leg psykolog och leg psykoterapi med inriktning på familjeterapi och långerfarenhet av arbete inom Barn- och ungdomspsykiatri samt socialtjänst.

Evidensbaserad praktik och praktikbaserad evidens

Vi tackar för förtroendet att få vara koordinatorer under detta symposium då vi menar att det är av största vikt för familjeterapin och dess överlevnad att den bygger på det vi traditionellt benämner som ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, det som vi numera benämner som EVIDENSBASERAD PRAKTIK OCH PRAKTIKBASERAD EVIDENS.

Under dessa dagar är det vår förhoppning att vi ska öka vår kunskap om begreppets djup, vidd och perspektiv, dess många ansikten som Morten Sager uttrycker det.

I princip uppfattar vi inte att det råder några meningsskiljaktigheter mellan familjeterapeuter om värdet av en gedigen systematisk kunskapsbas för vår profession. Däremot kan det finnas olika synpunkter på vilken evidens/kunskapsbas som är ”mest giltig” och hur den bäst tas fram för våra metoder.

Förhoppningsvis kommer flera intressanta perspektiv att belysas under detta symposium och spegla hur olika forskartraditioner kan komplettera varandra och vara till olika nytta beroende på vilka forskningsfrågor vi ställer kring vårt kliniska arbete. Begreppet ”EVIDENS ” har kommit att bli värdeladdat och detta är ytterligare en anledning till att vi ägnar tid åt att problematisera och analysera vad begreppet innehåller.

Vår förhoppning på symposiet är att vi, som kliniker, ska få tillfälle att fundera över VÅRT ansvar både personligen och med utgångspunkt från den arbetsplats som vi verkar på, vad kan vi mer göra för att våra insatser ska baseras på det aktuella samlade kunskapsläget.

Ingegerd Wirtberg, docent i klinisk psykologi, Lunds Universitet, leg. psykoterapeut, psykoterapihandledare (UHÄ). Arbetar numera företrädesvis som forskare och handledare.

Johan Sundelin, forskarutbildad kliniker, leg psykolog, spec. klinisk psykologi, leg psykoterapeut, psykoterapihandledare (UHÄ). Arbetar numera företrädesvis som familjeterapeutisk handledare.