Parallella seminarier 13:00–13:45

 

 

 

 

2. Annorlunda samtal med asylsökande på vårdcentral där andlighet och drömmar mejslas fram ur lager av kroppsligt och själsligt lidande

 

Barbro Bohrn, socionom, leg psykoterapeut. Samtal & Struktur, www.samtalochstruktur.se

 

I denna workshop önskar jag förmedla mina erfarenheter av att möta asylsökande i ett gränsöverskridande arbete på en vårdcentral i Södertälje.
Min yrkesbana som familjeterapeut har kommit att växla från personalkonsulent till familjerådgivare och nu sedan tre år tillbaka som kurator i det invandrartäta Södertälje som betjänar det som i folkmun kallas lilla Irak.
Med stöd av tolk möter jag olika familjers livsöden där ångesten och ovissheten står i högsätet och där Migrationsverket utgör påtagligt överskuggande gränsvakt.

 

 

3. Systemteori som hjälp i sin yrkesroll som läkare, kurator, psykolog etc

 

Lars Westerström, Bup-läkare, leg familjeterapeut, föreläsare/utbildare, extern censor vid DISPUK:s ledarutbildningar

 

Denna workshop har inspirerats av Familjeterapikongressen i Tällberg, augusti 2009. Bidragande har varit ett uttalat intresse för familjeterapi hos blivande specialister i Barn- och ungdomspsykiatri. De efterfrågar exempel på hur man kan komplettera sin verksamhet som läkare med familjeterapeutiska kunskaper. Inom BUP-kliniken där jag arbetar har familjeterapins språk tynat bort. KBT- och psykofarmakaspråket har fått ökat utrymme. Det har fått konsekvenser i mitt huvud. Jag har själv i mitt vardagsarbete allt mer bytt ut det cirkulära tänkande mot linjärt tänkande. En kolonisationsprocess har ägt rum. Många röster i Tällberg vittnade om liknande upplevelser. Syftet med denna workshop är dels att ge exempel på hur familje-/systemteori kan användas i vardagen inom BUP av alla yrkeskategorier, dels att återskapa en del av mina egna kunskaper. Flera systemteoretiska verktyg presenteras. Det viktigaste verktyget för en anställd på BUP anser jag vara Maturanas domänteori. Det används för att styra mellan produktionsdomänen, det man är skyldig att göra som anställd och förklaringsdomänen som är dialogens och psykoterapins domän. Dessa idéer kan givetvis även användas av vem som helst som är intresserad av att komplettera sitt yrkeskunnande med systemteoretisk teori och praktik.

 

 

4. Kan parrelationsproblem förebyggas?
Redovisning av effektutvärdering och en implementeringsstudie av förebyggande parrelationskurser, PREP i Mora 2005–2009

 

Karin Lübeck, auktoriserad familjerådgivare, socionom, leg psykoterapeut, Kommunernas familjerådgivning Mora

Natalie Engsheden, Forskningsassistent, Inst. för kvinnors & barns hälsa, Uppsala universitet

Scen på familjerådgivningen:
Hon – ”vi har det inte bra tillsammans”
Han – ”det har vi väl”
Hon – ”nej och jag vill skiljas”
Han – ”varför har du inte sagt något, jag måste få en chans”
Hon – ”det har du redan fått flera gånger, nu är det för sent”

Efter att jag som familjerådgivare hade träffat många av dessa olyckliga par letade jag efter ett sätt att arbeta förebyggande och kom i kontakt med en evidensbaserad metod PREP – Prevention Relationship Enhancement Program. Med början 2005 erbjöd Kommunernas familjerådgivning och Familjecentrum i Mora PREP-kurser till alla par som väntade barn och som hade barn upp till 5,5 år i Mora kommun. Arbetet utvärderades vetenskapligt med en effektutvärdering och med en implementeringsstudie. Utvärderingen visade att 69 % av alla förstagångsföräldrar valde att gå PREP-kurs och att det universella erbjudandet inte bara nådde de med stabila relationer. PREP-gruppen hade flera riskfaktorer för separation och relationsproblem än gruppen som valde att inte gå PREP-kurs. Paren som gick PREP-kurs ökade sin samsyn på relationen signifikant mer än de om inte gick PREP-kurs.
Implementeringsstudien identifierade flera faktorer som bidrog till att de två organisationerna anammade den nya metoden PREP och till ett framgångsrikt samarbete mellan kommun och landsting.

 

 

5. Diagnos – och sen då?
BOF och Tejping i arbetet med familjens samspel efter en neuropsykiatrisk utredning av barnet

 

Marie Giron, socionom, leg psykoterapeut, Stockholm

Barbro Sjölin-Nilsson, leg psykolog, leg psykoterapeut, Uppsala

 

Martin Soltvedt, norsk upphovsman till BOF och Tejping sa en gång: ’’DAMP eller ikke DAMP, man må gjöre noe.” Under många år har Marie Giron och Barbro Sjölin-Nilsson arbetat tillsammans inom BUP i Stockholm med såväl utredning som behandling. Vi har ofta slagits av hur vilsna föräldrarna står efter att deras barn genomgått en neuropsykiatrisk utredning och fått en diagnos. Det som de trodde var lösningen har inte förändrat något i vardagen. Ett föräldrapar sa: ”De sa att det heter Asperger, men det blir fortfarande bråk med vår dotter varenda morgon”.

För att hjälpa föräldrarna att se det barn de har, barnets utvecklingsnivå, kommunikations- och samspelsförmåga har BOF varit ett ovärderligt redskap. Vi kan genom BOF-leken hjälpa föräldrarna att se hur barnet behöver bemötas och vad de själva kan göra för att skapa ett bättre samspel, utifrån barnets förutsättningar.

För att se på konkreta situationer i vardagen har vi stor nytta av Tejping. Genom att vi med figurer på bordet gestaltar t ex morgonrutinerna så kan såväl barnet som föräldrarna se problemen utifrån. Vi kan också experimentera med lösningar, som de senare kan prova ut i verkligheten.

Under seminariet ger vi en kort introduktion till BOF och Tejping. Vi illustrerar sedan med konkreta exempel hur vi med dessa redskap kunnat hjälpa föräldrar att bättre se sitt barn och att hitta vägar till ett mer fungerande samspel. Diagnosen blir då inte längre en statisk etikett utan de kan omsätta den i praktiken och upplever ”mitt barn behöver att jag gör så här så fungerar det bättre i vår familj”.

 

 

6. Livets träd – en arbetsmetod för rikare och stärkande berättelser om vem vi är och hur vi möter utmaningar i livet. Några tillämpningar i ett svenskt sammanhang.

 

Torbjörn Vennström, socionom och familjebehandlare

Kari Kamsvåg, socionom och familjebehandlare
Resursteamet, Individ- och omsorgsförvaltningen Sundbyberg

 

Livets träd (Tree of Life) är huvudsakligen utarbetad i ett afrikanskt sammanhang, genom ett samarbete mellan Ncazelo Ncube från organisationen REPSSI som huvudsakligen arbetar med barn som drabbats av AIDS-epidemin i centrala och södra Afrika, samt David Denborough från Dulwich Centre Institute of Community Practice i Australien. I arbetet med svårt traumatiserade, ofta föräldralösa och fattiga barn, behövde man skapa en plattform som gjorde det möjligt för barnen att tala om de traumatiska erfarenheterna utan att bli överväldigade och re-traumatiserade. Livets träd blir den plattformen.

Arbetssättet möjliggör för barnen att tala om sina liv på ett sätt som stärker dem. Barnen ritar sina egna livsträd och får samtidigt möjlighet att tala såväl om sina rötter, sina förmågor och kunskaper, sitt hopp och sina drömmar, som om de betydelsefulla människor de har i sitt liv. Barnens livsträd samlas sedan i en ”livets skog” där barnen i grupper får möjlighet att tala om de ”stormar” som dragit igenom barnens liv, hur de hanterat dessa utmaningar, och skyddat sig själva och varandra. Trädets olika delar får representera olika aspekter av barnets identitet och livssammanhang, aspekter som är värdefulla, som innehåller mening och ger sammanhang, som beskriver styrkor och tillgångar hos barnet och dess omgivning. Genom att skapa en meningsfull bild av allt det som trots allt är värdefullt i barnets liv, och få den bekräftad, erkänd och värdesatt av människor omkring en, blir det möjligt att också tala om de ”stormar” som barnets livsträd varit utsatt för och tagit sig igenom.

Grundformen i Livets Träd är enkel och pedagogisk. Vi har provat och funnit att den är användbar i arbete med barn, unga och föräldrar i olika sammanhang – även i vår mer skyddade svenska tillvaro. Den bidrar till samtal och berättelser om identitet, tillhörighet, värden, och drömmar, som ger en fylligare innebörd av vem vi är och våra möjligheter i livet. Inslag i arbetsmetoden vilar på narrativa idéer, som definierande ceremonier, utforskande av alternativa och rikare berättelser om identitet, kulturellt arv, liksom sammanlänkningar av viktiga värden, minnen, betydelsefulla personer, och egna förhoppningar om framtiden.

Vi vill presentera grunderna i arbetsmetoden, så som vi anpassat den till våra sammanhang, och beskriva några olika tillämpningar. Vi har använt livets träd i barngrupp 9 – 12 år, i en familj med två familjehemsplacerade barn, som förebyggande insats för nyanlända flykting- och invandrarbarn och ungdomar. Dessutom planerar vi under våren att använda arbetssättet i en grupp med unga utan förankring i utbildning eller arbete. Vi vill att seminariet ska möjliggöra en dialog om arbetsmetodens utvecklingsmöjligheter och användningsområden.